Bonita undrade vad H tycker om min chef, hon har ju jobbat med honom i tre år. Bra fråga. Hon sa att när hon började arbeta för honom var hon helt bestört och undrade vad hon gett sig in på. Hon funderade över vad hon skulle göra, men insåg rätt snabbt att så länge man accepterade honom och gjorde som han sa var han rätt ok. Om man sen är nöjd med att bli tillsagd allt man ska göra och inte tänka själv är det egentligen ett rätt trevligt jobb.
Don’t get me wrong, min väninna är inte dum på något sätt, hon är smart, snygg, en bra PA och väldigt intelligent. Dock är hon också lat – hennes egna ord! – och för henne passade det bra att slippa tänka själv, bara följa order. Grejen är, jobbet är verkligen inte svårt eller ansträngande, det är mycket lätta pengar om man bara klarar av honom. (Väldigt välbetalt!)
För mig funkade inte det. Dels vill jag tänka själv och ta egna initiativ. Sen vill jag känna att jag respekterar chefen. Jag vill se upp till honom/henne och vara imponerad. Jag vill att h*n har hög moral och att jag delar hans/hennes värderingar. Jag vill att h*n ska vara ärlig och rak. Tyvärr var M inget av det där. Jag var imponerad på hur bra han är i sociala sammanhang, där är han fenomenal. Han är rolig, skämtsam och mycket artig. (Hence getting on so well with him at her wedding.)
Det där med att tänka själv och ta egna initiativ, jag gör inte anspråk på att vilja lösa världsproblem eller ha jättestora utmaningar på jobbet. Däremot vill jag sköta planeringen av min chefs tid och tänka åt honom. Om han till exempel har ett möte med en kund nästa vecka vill jag förbereda presentationen, ta fram information om kunden och organisera hur han kommer till deras kontor. Jag vill planera in tid för honom att förbereda sig och jag vill planera resväg och betala congestion charge sånt. Det här är mycket basic stuff och minimum vad sekreterare och assistenter tar hand om, men jag skötte inget av det där. I början av ett nytt jobb kan man ju inte veta vad som behövs inför varje möte så jag brukade fråga M vad han ville ha och behövde och han svarade alltid “Nothing.” med sur uppsyn. Efter nån vecka sa han som bekant “Do as you are told, when you are told.” Ok, fine. Så jag släppte allt det där. (Att han sen glömde förbereda sig inför ett par möten lät jag bli att påpeka, men det kliade i fingrarna!)
H insåg som sagt att så länge man gör som han vill, är rar och mjuk mot honom (han gillar kvinnor) och skrattar åt hans skämt så är det en riktigt bra tjänst. Man sitter säkert så länge han gillar en och man har många privilegier. Fast, det var ju just det jag inte gillade. Återigen, don’t get me wrong, det är inte det att jag tycker högsta hönset inte ska ha några perks men M hade lite väl många. Vi satt på bottenplanet och M hade egen veranda utanför sitt kontor med stolar och en grill för bbq på somrarna. Han var även den enda som hade nyckel till takterrassen. Ingen hade tillåtelse att sätta upp bilder på väggarna eller liknande och själv hade han flera privata tavlor i sitt kontor. Ingen fick äta vid sitt skrivbord eller i mötesrummen men han brukade ofta göra det.
Han är alltså CEO över en social hyresvärd för etniska minoriteter där de flesta av våra hyresgäster tillhör de “less advantaged” i samhället men han brukade ofta skämta om “chavs” och arbetarklassen och hur mycket han ogillade “people”. Äckligt.
Före H gick han igenom 6 assistenter på mindre än två år. Some jumped, others were pushed. Lite som Jackie på mitt gamla jobb, hon gick igenom 6 assistenter på 18 månader tror jag. Skrämmande.
Jag pratade med C (senior PA) i Torsdags och hon sa att hon är sugen på att dra nu. Hon har varit där i fem år och hon känner att hon förmodligen är nästa mobbingoffer. Det är just det som är så sad med honom, han måste alltid ha någon att mobba. De som jobbar nära honom vet att inte uppröra honom eftersom han lätt vänder sig om och avskedar folk på fläcken. Han har hamnat i trubbel med arbetsrätten flera gånger eftersom han inte alltid har lagliga skäl att avskeda sin personal. Det var väl därför de gav mig en månads lön istället för en vecka. Ett lätt sätt att få mig att hålla tyst. Inte för att jag nånsin skulle dra honom inför rätta, inte min grej, men det vet ju inte han.
S, PA till Finanschefen är flavour of the month just nu och C sa att de förmodligen skulle be henne step up and cover vilket är totally inappropriate eftersom S rapporterar till C och C in till min gamla roll. Om S täcker mig har hon tillgång till saker som C’s lön och sånt, högst inappropriate, men om jag känner dem rätt så är det just vad de kommer göra. Vi får se.
H ringde i Fredags innan vi stack ut och var helt bestört! What’s happened darling, has he fired you?! Yep, kan man lugnt säga, sa jag. What a twat!!! Japp, det kan man också säga! Hon var väldigt gullig och supportive och jag är inte orolig att det här har sabbat vår vänskap på något sätt. Hon var nog lite orolig över att jag skulle vara arg eller sur på henne men det är jag verkligen inte. Själva jobbet är verkligen bra, precis som hon beskrev. Och hon berättade hur M var, det var bara det att jag inte i min vildaste fantasi kunde föreställa mig att det var såhär illa. Jag hade aldrig träffat någon som honom förr och kunde därmed inte begripa vad hon sa. Jag ser det som en lärdom, nu vet jag till nästa gång vad jag ska undvika.
Förvisso, som Susanne påpekade sa han under intervjun att jag hade full kontroll över hans kontor och att jag körde hela cirkusen själv. Det var ju den största lögnen på länge.
Oh well, onwards and upwards!
En bra nyhet är att min hyresgäst har hittat en ny lägenhet och flyttar ut redan 30 mars. Det betyder förvisso att jag inte får någon hyra för Mars eller April (jag lovade henne ju sista månaden gratis) men hellre det och att vi kan exchange contracts and complete on the sale snabbare. Just nu behöver jag verkligen pengarna från försäljningen av lägenheten…!